Jag tror jag dör.

Jag är sjuk. Igen. Den här gången är det halsen som krånglar. Den är tjock som en valross, går knappt att svälja eller prata. Sedan fick jag en täppt och rinnande näsa på köpet. Tack. Praktiken kan ju glömma mig imorn iaf.

Förresten. Jag känner mig lite ensam. Ingen finns i huset förutom jag. Jag som tycker om umgänge ju.
Hoppas inte att det kommer några zombies och dödar mig. Det är något som jag alltid har varit rädd för att det ska hända. Och jaja "zombies finns inte" och blabla. Men en vacker dag människor. En vacker dag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0