issa's been thinking.
Det är alltid så spännande med nya killar man träffar. Det där pirret man har i magen, leendet man får på läpparna så fort man tänker på honom.
Men oftast har det varit så för mig att det försvinner så fort jag har fått kyssa killen. Jag vet inte om det har med kyssen i sig att göra, att den var dålig eller så. Eller om det kanske handlar om att man fick göra det som man så gärna har velat göra med den där "speciella" killen. Att få kyssa honom, få se om han är så bra som har ser ut att vara. Sen när det är gjort så tänker jag oftast "Jaha. Var det inte mer än så?" och så börjar man sakta (eller fort) tröttna och pirret försvinner. Så hemskt när man tänker efter...men hey. That's me i guess *blink blink.*
Usch. Jag är så dum.
Men oftast har det varit så för mig att det försvinner så fort jag har fått kyssa killen. Jag vet inte om det har med kyssen i sig att göra, att den var dålig eller så. Eller om det kanske handlar om att man fick göra det som man så gärna har velat göra med den där "speciella" killen. Att få kyssa honom, få se om han är så bra som har ser ut att vara. Sen när det är gjort så tänker jag oftast "Jaha. Var det inte mer än så?" och så börjar man sakta (eller fort) tröttna och pirret försvinner. Så hemskt när man tänker efter...men hey. That's me i guess *blink blink.*
Usch. Jag är så dum.
Kommentarer
Trackback
